svung

usch dom verkligen strömmar ut nu. Kikat på de senaste avsnittet av OTH o de handlade om en kille som dog. Jag grät även om de bara är på tv. Men jag gråter för jag vet själv hur jag skulle reagerat i den sitsen. Hade de vart någon i min närhet som hade gått bort, Usch orkar verkligen inte tänka på döden.

Läste Madde jagefrisk.blogg.se hon dog häromdagen i cancer. Läste hennes resa o fy fan vad jag grät. Grät allra mest när jag läste hennes pojkväns blogg där han skrivit om henne. Jag klarar verkligen inte döden. Det är något som skrämmer mig o jag vill aldrig att någon i min närhet ska försvinna. Jag har förlorat 1 än sålänge, min farfar för 9 år sen. Visst jag var bara 10 , nästan 11 när han dog men spåren efter hans död sitter fortfarande i mig, När jag tänker på honom blir jag både glad och ledsen. Jag önskade att han va hos mig, jag önskade att han sett när jag klarade körkortet, tog studenten mm men han missade allt detta för han försvann alldeles förtidigt. Usch blir ledsen av o bara tänka på de.

Usch nu orkar jag inte skriva mer. :( blev värsta känslosam här nu o jag som måste åka o jobba strax :(

// Fia - döden är något alldeles för verkligt....